Underbara, älskade, jävla snö!

Nu måste jag få tycka till...

När vintern var i antågande, hoppades jag att det inte skulle bli som förra vintern.
Mest slask och blask....
Nu skulle det bli roligt med snö.
Dels för att barnen skulle kunna åka bob och leka i snön.
Dels för att jag tycker vinter med snö är vackert. Det blir ljusare och mycket mera mys och stämning.
Det gör mig inte särskilt mycket att skotta snö. Helt okej, tjurigheten sätter in och jag gillar att se när det blir en ren uppfart.
Jag gillar snö!

Men hörrni, nu får det fanimej var slut på eländet!!!!!

När man skottar sig fram till dörren efter jobbet i ca 45 minuter. Detta för att över huvudtaget ta sig in i huset. Vaknar och gluttar ut genom fönstret. Det ser likadant ut igen...
Okej, hugga tag i spaden och skotta igen.
Men när det är som nu, när det är en halvmeter av den förbannade sörjan med nysnö. Då känns det som ett hopplöst projekt. Vinden har gjort att det blåst dit där det var skottat, så där var det ännu mer.

Står i alla fall och hysteriskt viftar med snöskoveln när granne passerar.
-Ja du, nu var det dags igen. Var ska vi göra av all snö? *ler lite vänligt mot mig*
(detta är världens snällaste granne)

Då kunde jag inte hålla mig längre.

-Nu får det fanimej vara slut på skiten. Jag är så j-la trött på detta skottande. Var är våren?
(sedan kom det dåliga samvetet. Stå och fräsa på detta viset...)


Ja, var är våren?
Med sina krokusar, tulpaner, knoppar på träden och droppande tak. En kopp kaffe i solen i våran"smyg". Sol som börjar värma och ett gladare sinne.

Nu sätter jag punkt för idag. Och förhoppningsvis också för vintern. Jag håller en tumme eller två för det.

Ha det så gott därute i stugorna

Kram kram